Igår var jag och lille Eddie upp till Ume för röntgen av höft- och armbågsleder. Enligt personalen där såg dessa ok ut, men de hade svårt att få till en rak bild av höfterna och därför tog de en bild av ryggen.
Det visade sig att lill-gubben har pålagringar på sista ryggkotan :-(. Det var rätt mycket för att vara en sån ung hund. Han är ju bara två år lillen.

De undrade om han inte har ont, för tydligen håller pålagringar från båda hållen på att växa ihop och det är då det kan göra som ondast. Hundar är tåliga djur och "klagar" sällan och Eddan är inget undantag. Jag har inte heller sett att han haltar något som de kan göra av det här. Sååå himla tråkigt. Jag hoppas verkligen inte att han har ont. Han visar inga tecken på det i alla fall.

Det tråkigaste var att det verkade som att det bara är att vänta på att han får ont (enligt de hos veterinären) och då ge smärtstillande och antiinflammatoriskt. Jag vet inte riktigt om jag förstod allt de sa. Jag fick en smärre chock tror jag.

När pålagringarna växt ihop är det som att kroppen "stelopererat" sig själv. Det ska tydligen inte göra lika ont då. Det känns som att det är så svårt att veta hur mycket han får röra sig. Jag antar att det är så mycket som han själv känner att han kan göra. Det enda jag kan göra är väl att hålla utkik så att han inte har ont och att man inte överbelastar honom med att kräva för mycket.

Det var i alla fall bra att gå i skogen så att han kan springa lös för då kan han själv reglera hur mycket han vill och kan springa.
Det känns helt sjukt. Han är ju som vilken annan hund som helst....fast piggare! Man kanske inte ska göra det värre än vad det är. Det kan ju hända att man förstorar upp det för sig själv så mycket fast det kanske inte alls påverkar Eddie lika mycket som jag tror.

Jag skulle tro att det innebär ett kortare liv det här....jag kommer säkert vara tvungen att ta en jobbigt beslut när han blivit äldre.

Nä, nu ska vi ut på skogspromenad jag och Eddie.

JAG ÄLSKAR MIN VOVVE!