För några nätter sedan drömde jag för första gången en mardröm som hade ett lyckligt slut. Jag vaknade när jag och de två personer jag hade med mig lyckligt kom undan det som jagade oss.
Jag har ingen aning om vilka de två vännerna var och inte heller vem som jagade oss. Jag var så lättad över att jag inte var skräckslagen när jag vaknade av att Eddan väckte mig. Tidigare när jag vaknat efter en mardröm har jag varit helt svettig och ibland t.o.m. vaknat av att jag gråtit. Det har nog de flesta mer eller mindre gjort och det är hemskt!
Känslan från mardrömmen sitter i och vill inte ge sig av. Nåja, den här gången var det ju faktiskt rätt behagligt att drömma en mardröm...om nu det kan vara behagligt.

Faktiskt har jag drömt rätt mycket den senaste tiden. Kommer inte ihåg vad drömmarna handlat om, men precis när man vaknar vet man att man drömt. Jo, jag vet att vi sägs drömma varje natt, men vissa nätter är det verkligen som att allt bara varit som ett svart lakan från det att man stängt ögonen till att man vaknar.
Ena morgonen vill man bara skaka av sig känslan man fått av en dröm och andra mornar vill man bara stänga igen ögonen igen och fortsätta drömma.