1984 var ett toppenår, för då föddes Erika Kristina på Örnsköldsviks BB. Fram tills jag var tre månader skrek jag konstant (kolik). Efter det har jag varit en riktig ängel ;).

Min första mening var "katta gå ut å pilla" när jag var 10 månader och sedan dess har det inte gått att få tyst på mig. Det där var lögn. När jag är ny i ett sällskap där de andra känner varandra, blir jag faktiskt tyst. Även om vissa har svårt att tro det så är jag blyg. Ibland tar det sig i uttryck att jag babblar på som tusan, men som sagt, andra gånger säger jag inte mycket.

Jag är en riktigt sprallig person som gärna och ofta skrattar! I sällskap med de jag känner blir jag en riktig clown. Jag är envis som en gnu och ger mig sällan i diskussioner (även om jag ibland -sällan ;)- inser att jag har fel).
Jag hatar orättvisor och vill att saker och ting ska gå rätt till.

Omtänksam och snäll är två ord som passar in på mig och jag tycker om att anstränga mig för att andra ska må bra. Överraskningar och presenter är något jag gärna fixar till de jag tycker om.

Mina nära och kära är det viktigaste jag har!  Min Patrik, familjen och mina vänner gör jag allt och lite till för!

Jag har en tendens att få dåligt samvete om jag tycker att jag försummat någon i min närhet, fastän andra kanske inte alls tycker att jag gjort det.

Jag är en riktig romantiker och har en bild av hur framtiden ska se ut. Jag vill ha hus, barn, kombi och hund. Jag är medveten om att livet inte alltid tar de vägar man vill, men jag ska göra vad jag kan för att vi ska vara lyckliga. Det är det viktigaste!

Intressant att veta om ni håller med mig, ni som känner mig?