När någon säger att den är lycklig, kanske man tänker att något stort och överväldigande hänt i dennes liv. Men det behöver inte vara så otroligt stora saker för att göra en människa lycklig. Inte mig åtminstone.

Idag när jag låste upp dörren till vårt hus, möttes jag av doften av nylagad mat. På spisen stod världens godaste köttfärssås, lagad av världens bästa sambo.
Jag blir så glad och tacksam över att jag har en sådan underbar karl! Det kan tyckas vara lite fjantigt, överdrivet eller allmänt löjligt att bli så till sig över en sådan enkel sak som mat, men jag är mest bara glad att jag uppskattar vårt liv och hur vi har det.
Egentligen är det inte en liten grej alls, det här med att hjälpas åt och finnas där för varandra. Det är ju typ baouta-mega-super-bra att det kan vara så!
Att man ser varandra. Att man inte gör saker bara för egen vinnings skull, utan för att man bryr sig och vill att VI ska ha det bra.
Det här handlar inte bara om att turas om att laga mat eller städa, utan också om att hålla om varandra och ibland hålla handen i soffan, fråga hur dagen har varit och lyssna på svaret. Att säga att man älskar varandra och att visa det. På alla möjliga sätt!

Ni förstår va!?! Det var inte en sådan liten grej egentligen.