Igår morse vägde jag mig. För första gången sedan Nils föddes väger jag mindre än jag gjorde vid inskrivningen (i v. 10, tror jag).

Jag började träna när han var tre månader (i september). Inte för viktens skull, utan för att jag mår så bra av det. Så klart är det trevligt att gå ner lite i vikt också, men än är det lite kvar att göra. Jag känner ju själv att jag inte alls har samma muskler som innan graviditeten (muskler väger ju dessutom mer än fett). Inte heller har kondisen kommit upp i samma nivå, men jag skyndar inte utan tar det i lagom takt.

Det blir ju inte samma tid till att träna heller som innan. Och jag tycker det gått rätt bra med tanke på att det tog nio månader att bli till en badboll och ungefär hälften att komma (nästan) tillbaka.

Man kan väl inte direkt beskylla mig för att snåla med mat och godsaker så med tanke på det är jag väldigt nöjd ;).

 

Irriterande dock att jag åkte på en förkylning för tre veckor sedan och då tränade jag inte alls. Bihålorna kände jag av och hostade gjorde jag. I måndags var första träningspasset efter att jag blivit frisk och det kändes nästan tyngre än första passet efter graviditeten :(. Jag har nog lite av förkylningen kvar i kroppen som gör mig seg, men det är bara att bita i ;). Det kändes lite bättre på gårdagens pass, så det går åt rätt håll!