Ibland undrar jag hur jag kunnat ha sådan tur. Jag är så lyckligt lottad som har mina två kärlekar i mitt liv. Det känns nästan som en dröm ibland och jag måste blinka till och ruska lite på huvudet för att förstå att det faktiskt är sant. Jag njuter av varje sekund och det allra märkligaste är att det bara blir bättre och bättre... Hur går det till?

 

Det är väldigt tyst här inne och egentligen har jag tusen bilder att bjuda på, men jag har fullt upp med att leva det underbara livet. Jag återkommer nog när kvällarna blir mörkare och jag tycker mig ha mer tid ;).

 Eller så kan det bli imorgon -haha!

 

Njut av livet, det går inte i repris! Puss på er!