...så många kloka människor! Jag önskar att jag vore en av dem. Att faktiskt formulera ord av det man tänker är inte lika lätt som man tror. Man tänker det ju - så varför går det inte säga eller skriva ner?
Ibland fungerar det bättre och andra dagar sämre. Vissa dar känns det mest som att det bara är gröt där inne i skallen...


Igår gjorde vi bråtthållfasthetstest (eller dragprov) på våra provkroppar. När vi var klara kände jag att ÄNTLIGEN går det framåt! Men så idag, när vi kom till skolan och skulle börja sätta in våra värden i en formel, var vi tvungna att fråga vår handledare (läs; surkärring) om var på grafen, exakt, vi skulle ta ut värdet.
För det första fick vi knappt säga något för hon var ju sååå stressad (klockan var nio och hon hade nyss kommit, fast hon börjar kl åtta), sedan sa hon att det nog skulle ta för lång tid att förklara - fast jag sa att det skulle gå fort för det var bara en detalj vi inte riktigt förstod. När vi äntligen fick henne att förstå att vi inte kunde gå vidare utan hennes hjälp, förklarade hon motvilligt.
Det hon sa stämde inte alls med våra teorier så vi var tvungna att ta kontakt med person som är handledare till några andra i vår klass. Det hon sa stämde mycket bättre :-). Äntligen (igen) kunde vi fortsätta.
Så hela eftermiddagen gick åt till att räkna ut (och om) våra 60 värden...
Man blir allt lite mosig i huvudet av att räkna...det var alltför länge sedan. Men skoj är det!